Samtal med Adam Harknäs om hans tid i Vingåker

Observera

Denna text publicerades första gången den 8 juni, 2017. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

Här kan du läsa den intervju som gjordes med Adam inför att han slutar i Vingåker och flyttar till Kil.

 

Jag har fått mycket kärlek här från församlingen, omsluten av både förböner och människor som bryr sig. Det är något jag i hjärtat känner att jag har haft genom de här åren i Vingåker.

Det vill Adam lägga till innan vi avslutar vårt samtal om hans tid här i Ekbackskyrkan och Vingåker.

Annars var inte Vingåker ett självklart val när Adam och familjen kände att de ville bryta upp från Borås och pastorstjänst där. Av de förslag på tjänster som han fick från Missionskyrkan var dock Vingåker intressant. Magkänslan kändes bra och det skulle ge en möjlighet att prova något nytt. Familjen skulle också få komma närmare sina anhöriga.

Storgatan och soffrummet gav första intrycken

Första minnet från Vingåker som Adam har, är när han kom körande på Storgatan och får en fundering: ”ska jag verkligen flytta hit?” Första kontakten med styrelsen i soffrummet är ett annat. Det kändes annorlunda och bra med en sån informell plats för ett första formellt möte minns Adam.

Ett annat starkt minne var när han skulle provpredika och kom en minut före tio till en fullsatt kyrka genom stora kyrkporten.

-Jag har nog blivit bättre på att hålla tider nu, menar Adam.

Inspirerande att se utmaningar

-Jag var dock inte alls säker på hur det skulle bli, berättar Adam. Det var först när hösten börjat som jag kände en övertygelse att här trivs jag, jag landande och det kändes verkligen bra.

Vad var det som fick dig att landa frågar jag.

– Tjänsten som församlingsföreståndare var ny för mig och jag var lite osäker inför det. Men landade snabbt i det. Det kändes också bra att tjänsten var 100 % och bara i en församling på en plats.

– Jag fick också snabbt god kontakt med både med församlingsmedlemmar och andra i samhället. Vi kände oss hemma och det funkade bra för alla i familjen.

– Det kändes också inspirerande att se möjligheter och utmaningar

Var det något särskilt som du såg som utmaningar?

-Det jag gick in med var barn och ungdom och familjer, det var också det som låg till grund för att vi startade innebandyklubben. Det fanns stora möjligheter att vara en kyrka för barn och ungdomar och hela familjer. Det fanns en potential i det.

En tung första höst

– Första hösten innebar också många tunga saker, flera begravningar och sorgesamtal. Men det innebar också att jag kom in i alla delar av pastorstjänsten och kom nära många människor, säger Adam.

Ekbackskyrkan har blivit
en kyrka för hela Vingåker

Hur tycker du att Ekbackskyrkan utvecklats under din tid här?

– Jag tycker att vi blivit en öppnare församling, mer som en kyrka för Vingåkersborna. Jag kommer ihåg några samtal i början där man uttryckte att det var ett stort steg att komma till kyrkan. Det tror jag har förändrats en hel del. Vi har blivit en tydligare kyrka i samhället. Både som en plats, folk hittar hit och är bekväma att komma till kyrkolokalen, men också som gemenskap och församling. Fler har fått kunskap om församlingen, om människorna och en gemenskap som man upplever positiv.  Det har spridit sig och utvecklats.

Ett exempel på det, säger Adam, är att fler människor som inte tillhör kyrkan hör av sig till honom.

Borde förankrat bättre

Är det något som du skulle velat gjort annorlunda?

– En sak är det här med innebandyklubben. Vi startade det som en test. Men vi borde ha förankrat det på ett annat sätt i församlingen. Nu har vi gjort det i efterhand men det hade varit lättare om vi gjort det från början.

-Sen har jag säkert gjort en del ogenomtänkt saker. Men man glömmer. Men jag har lärt mig mycket.

Generös kyrka
som vågar prova nytt

När du kommer till Kil och ska berätta om vår kyrka, hur vill beskriva oss?

– Som en öppen och generös församling. En församling som det varit bra att vara anställd av, även om det kan vara tufft att ha ett ensamjobb.

Församlingen har vågat pröva olika saker. även om det är en traditionell församling där mycket går i kända hjulspår.

Är det nåt du tar med dig till Kil?

– Ja. Just det att våga pröva. Sen har jag fått så otrolig mycket erfarenheter. möten med människor i församlingen och i samhället. Det är en stor skillnad när jag kommer till Kil mot när jag kom hit. Nu kan jag känna en helt annan trygghet.

Ge de unga plats och ansvar

Vad skulle du vilja skicka med till oss?

– Nu kommer ni att få en ung pastor och pastorsfamilj det känns spännande och bra. Pastorn är ju inte allt långt därifrån, men det känns roligt med Jonatan och Elin. Det finns ju fler unga familjer. Det är viktigt att de får ta plats och ges utrymme och ansvar. Det kan bli en nystart i det och bli något väldigt positivt.

– Sen hoppas jag också på innebandyklubben, att det kan hända bra saker med den.

– Jag hoppas också att integrationsarbetet kan växa och utvecklas, att församlingen kan ta till vara på de personer som kommer hit och trivs i kyrkan och behöver få relationer.

En liknande kyrka

Till sist: Vad är det för ställe du kommer till ?

Sannerudskyrkan i Kil är på flera sätt lik Ekbackskyrkan tror Adam. Man har ett starkt barn- och ungdomsarbete, många som har ett starkt engagemang. Man spelar en viktig roll i samhället. Man har haft en tuff period, bl a har man varit utan pastor i två år. Något Adam ser fram emot är att det finns fler församlingar i grannskapet, det är en annan kyrklig geografi.

– Jag hoppas komma in rätt med ny inspiration och möjligheter att satsa framåt, avslutar Adam.

Pär Lindar